Flitiga händer

foto:AK
Lapptäcke, Inger Melin

I Konsthallen i lördags  fanns bland många andra NA Journalisten Peter Eriksson som skriver om  slöjdföreningen i söndagens NA 2015-05-24. Ta en titt på hans inspirerande bilder!   Under helgen har nästan ett par hundra personer besökt utställningen.  Att det var hektiska dagar kan kassören Marie Lyhammar och webbredaktören  berätta, då det var vi som stod för söndagens  värdskap i  Konsthallen.   Många tittade på  vår stora samling av trasmattor – här fanns många olika vävsätt – från vanlig tuskaft, till glesrips och värmlandsrips…kypert och dubbelbindningar!  Andra provade Marita Anderssons tovade mössor som finns i alla regnbågens färger.  Knyppeldynans pinnar – hur kan man hålla kolla på dem – det är en ständig fråga.    Knyppling består av ett antal grundslag som varieras på olika vis – och har man en gång lärt sig så sitter kunskapen kvar i fingrarna, det kunde vi visa.

Det är mycket arbete bakom utställningen för att få allt att fungera smidigt.  22 utställare, många objekt som är till salu och pengar som ska redovisas för sålda varor.  Statisk över besökare och  inte bara i största allmänhet utan här ska det sättas pinnar i olika kolumner för kvinnor och män.  Borde finnas en kolumn för barn och ungdomar också!  Det var roligt att träffa farmödrar  med  barnbarn eller pappor med barn.  Något som alltid lockar både barn och vuxna att se hur ullen blir det garn, då den  alltid lika entusiastiska Kerstin Holmberg slår sig ned vid spinnrocken.
Roligt är det också att få visa hörnan där vår kommande slöjdare ställer ut, eller återburksmontern!   Vad vad kan man inte göra av allt  som bli över i vårt förpackningssamhälle!
Efter dagens slut så kan Marie och jag konstatera att vi haft fullt upp – både ben och huvud var trötta,  matsäcken knappt uppackad och   lotterna på upphällning.  Det var en del att fixa inför nästa utställningsdag.  95 besökare hade vi haft.

Du som inte hann besöka oss under den soliga Pingsthelgen,  än finns det tid att se utställningen  och fynda bland alla hantverken.
Med hälsningar från Marie och Anita, söndagens värdar.

Klart för vernissage

På onsdagseftermiddagen lämnade medlemmarna in sina alster. Torsdagen ägnades åt att på bästa sätt presentera allt från kapsylsmycken till trasmattor i långa banor.  Här finns återbrukat, gammal och nytt,  sytt och knypplat! Stickat och  ”lappat” –  det finns ett fantastiskt lapptäcke.

Lördagsförmiddag – kl. 11 då öppnar utställningen. Välkomna till Konsthallen i Hamnmagasinet och titta på vad man kan göra med sina händer! Vill du vara med i vårt glada gäng –  bli medlem.

IMG_0505IMG_0511

Här är några av medlemmarna som var med och fixade utställningen.

IMG_0496 IMG_0499

 

IMG_0501 IMG_0502 IMG_0495 IMG_0494

Utflykt till Hallagården

VId spinnrocken
Gunilla på Hallagården vid spinnrocken

Den 9maj besökte vi i slöjdföreningen Hallagården. Hallagården ligger i den lilla byn Lekhyttan som ligger utanför Örebro vid foten av Kilsbergen. Vädret var underbart och soligt när vi kom fram till den vackra lilla byn som kan liknas Astrid Lindgrens Bullerby.

Gunilla som tillsammans med sin man driver Hallagården mötte upp oss på gårdstunet. Därefter visade hon oss ned till den lilla djurparken, där Gunilla bjöd oss på en lärorik guidad tur. Först visade hon oss emuer (strutsfåglar från Australien) därefter renar. Vi se när Gunilla utfodrade renarna. Efter det visade hon oss bland annat höns, ankor, gäss, minigrisar, angoragetter, får (av allmogerasen Klövsjö), alpackor och angorakaniner. Allt medan Gunilla berättade utförligt om djuren. Vi fick även se när GuDärefter fortsatte  vi tillbaka upp till gårdstunet, där vi fick en fortsatt guidad tur runt om i uthusen. Där fanns det bland annat en utställning av gamla bruksföremål.Efter det fanns tid för att handla i gårdsbutiken, där det fanns produkter från gårdens djur samt spinnrockar, kardmaskiner mm. Efter denna händelserika guidning var vi rejält fikasugna. Då passade det bra med gott hembakat från Hallagårdens lilla café. Undet tiden vi fikade visade Gunilla på hur man spinner på spinnrock och hur man kardar med en kardmaskin. Vi fick alla chans att prova. Därefter kände vi oss fullmatade med information och nya erfarenheter efter en mycket lyckad och händelserik dag vid Hallagården.

Sälgflätning

Vi var 16 stycken som samlades i en fager hembygdspark för att fläta med sälg. Den här gången deltog även några män.  Så här efteråt så kan jag konstatera att det är väldigt bra att vara två när ska itu med de egensinniga sälgkvistarna!

Kerstin Holmberg och Brita Weiner hade förberett kvälls övning i sälgflätning.   De hade varit ut och klippt ”sälgpinnar” på en övergiven sälgodling.    Så hade de lagt sälgen i blöt i en dryg vecka, tagit upp den ur bäcken och sköljt av jorden. Det blev lite jordigt då vattnet i bäcken börjat torka upp.  Inte nog med det,  Kerstin och Brita hade studerat sälgflätning och gjort några modeller.  Tur att det finns entusiaster – för vilka inget omöjligt!
Ja så var det dags att börja.  En blomställning för klätterväxter var det många som tänkte göra.  Det såg ju förhållandevis enkelt ut – men oj vad vi bedrog oss. Första problemet var att sticka ned pinnar i jorden – som är väl tilltrampad här, men hjälp av en skruvmejsel så  lyckades vi med det.  Så stod där 6 pinnar som spretade åt alla håll.  Började med att hålla ihop dem i längst upp i toppen,  det är bra om man är två som hjälps åt, så knyter man ihop dem med en tunna gren som man försiktig för böja fram och tillbaka för att mjuka upp den, så att den inte går av.
Sälgpinnar är rätt motspänstiga och lever sitt eget liv i ens händer.