Ett telefonsamtal fick mig att ta med spinnrocken upp till verandan. Ja den brukar stå där ibland. Måste bara prova den nya ullen.

Det var Maria som ringde och berättade att hon just hade köpt ett par spinnrockar. Hon har spunnit förr, men det var ett tag sedan. Gamla spinnrockar kan vara både tröga och motvilliga, så hon önskade lite hjälp med att få igång dem. Spinnrockarna vill inte dra på garnet, men efter lite pillande här och där så gick den igång. Helt plötsligt så drogs garnet upp på spolen.

Maria hade haft angorakaniner för många år sedan och spunnit angoragarn. Nu var det dagas att börja spinna igen. Här går det undan så här fanns förutom två spinnrockar ull av olika sorter. Tvättad ull låg på torkställning för att torka. Annat väntade på att kardas. Nu hade vi fått igång spinnrockarna, så jag är säker på att så snart ytterdörren stängts efter mig så började Maria spinna.

Visst är inspirerande att möta en likasinnad – så roligt att jag genast tog fram en spinnrock och började prova hur det ar att spinna alpacka.

Det sitter i händer – har man lärt sig en gång så finns kunskapen kvar