Kategoriarkiv: Uncategorized

2023 års styrelse

Styrelsen 2023 – Marita, Britt, Birgitta, Marre, Inger, Ann- Christin, Felicity. Saknas: Mia

Gamla och nya ledamöter i styrelsen. Som vanligt var slöjdföreningens årsmöte välbesökt.
Kerstin Kärf och Marie Lyhammar avtackades efter mångårigt engagemang. Ny kassör efter Marie är Ann-Christine Hult.

Askersund är lyckligt lottade som har en tapetserare i stan. Eva Sääv som driver ” Tapetserier och sånt” på Stöökagatan. Eva berättade om sitt arbete och de material som hon använder.

Spetsmönster

När Ruth Johansson gått bort fick jag hennes mönster. Ruth knypplade för Hemslöjden. Många av mönstren är väl använda. Vid en sökning på Internet så hittade jag en bild på en duk som är knypplat på ett mönster som jag. Det verkar finnas några olika variationer på spetsen. Mönster och duk har runda ringar med vävslag. Den andra varianten en mellan spets med med likadana sidor.

Hoppas att någon har sett dessa spetsar. Det är inte lätt att tolka alla krummelurerna på pappen, men det verkar vara gott om flätor. Vävbottnar i blommorna med lantrådar runt kronbladen och även lantråd runt ringarna i uddarna.

Känner du till någon av dessa spetsmönster så vill jag gärna komma i kontakt med dig.

Just nu bläddrar jag runt i Elsa Petersson Spetsaffär i Vadstena .
Nu har jag inte tid att skriva mer. Ta en tur du med i Elsas butik. Jag gjorde ett besök där någon gång på 1970-talet.

Här måste jag hitta dessa mönster. Fick ögonen på nr 2. Den heter Snödroppen. Har mönster till både manschetter och krage!


Knyppelminnen

Jag har knypplat sedan jag var 15-16. Min mamma gick på kurs och jag lärde mig hemmavid. Faktiskt var det så att jag blev hennes lärare till slut. Jag blev lika bra att knyppla bakåt som framåt. Det blev både lakansspetsar och fina små dukar.

I lLinneskåpet finns i säkert förvar, Blåklint och rågax, Lekatten, Johannesbergsspetsen, Natt och dag. Spetsarna har ofta poetiska namn. Sällan eller aldrig får de komma fram i dagsljuset. Lampskärmen ger ett fint ljus i mörka vinterkvällar. En dag för 44 år sedan sedan fick ett telefonsamtal från en god vän och i luren hörde jag ” nu ska jag gifta mig, så nu är det dags för brudkronan”. Ja, jag hade någon gång lovat att göra en brudkrona till henne. Då hade jag inte knypplat på många år. Men när bröllopet gick av stapeln i juni 1979 då bar hon den vita knypplade brudkronan. Sedan har det blivit ett långt uppehåll i knypplingen igen.

Jag läste folklivforskning , idag heter det etnologi, vid Stockholms universitet, då skrev jag en 2-betygs uppsats om knyppling. Jag intervjuade Ruth Johansson, som var uppvuxen i Östergötland på den tid knypplande var en del av försörjningen av familjerna. Det fanns förläggare som försåg familjerna med lingarn till spetsar. Då fick man inte smutsa ned spetsen. Många barn, trångboddhet, sotiga vedspisar….men skulle man få betala så fick det inte finns några fläckar. Blev barnen osams så stökade man till det bland knyppelpinnarna. Det går väl an att reda ut 10 par i Udd och stad, men har du hundra pinnar då är det ett stort jobb.

Nu tyckte jag att det var dags att ta fram knyppeldynan igen. Ska gå på kurs. Har man en gång knypplat så sitter slagen kvar i händerna! Men nu ska det inte bli något finlir med lingarn nr 100 för näsdukar, utan knypplande på fri hand. Ska man göra något nytt så är trevligt att Marie att diskutera med.

Jag hittade en fantastisk webbsida – Knyppeldynan.se Gå in där och njuta av fantastiska arbeten.

Medlemmarna stickar

Under sommaren och hösten så har flera av föreningens medlemmar träffats vid föreningens butik i hamnen. Under hösten har de setts i utställningslokalen en trappa upp.

Handarbetsträffarna har varit en mötesplats. Än finns det möjlighet att träffas under gemytliga former. Ta med dig eget handarbetet och fika den 21 september eller 4 oktober. Ur handarbetsträffarna har en studiecirkel om olika sticktekniker vuxit fram.
Vill du lära dig mer om hur man stickar sockar från tån, eller hur man gör en häl. eller strumpskaft eller tummar.
Det finns många fler sätt än jag lärde mig slöjden på 1950-talet. Nu har du chansen att lära dig att sticka strumpor genom att börja vid tån. Förhoppningsvis också varför det är bra att göra så.

Jag fortsätter nog att göra som jag alltid gjort. Ska ta hand om mormors handstickade strumpor och göra som hon gjorde. Jo när strumpans häl och andra delar inte gick att laga längre så klippte hon helt sonika av den trasiga strumpfoten. Skaftet är ju oftast helt så hon sparade mycket arbete genom återbruk.