Längst ned i artikel kommer mitt första försök att göra en liten filmsnutt av bilderna då slöjdföreningens medlemmar visade gamla tekniker för att fira Askersunds 375 års dag. Vi var ett dussintal som samlats i konsthallen i hamnen. Det var full rusch när jag kom med spinnrock och såll med lin i olika stadier. Hittade en ledig plats bredvid Kerstin Holmberg som visade att en spinnrock kan vara både liten och behändig och tystgående. Kerstin har en elektrisk spinnrock. Min 70-tals spinnrock kan vara lite tjurig när man släpar runt med den så här, men det gick bra. Askersunds slöjdföreningen har entusiastiska medlemmar både från Kumla och Hallsberg. Kul med en förening som får fler och fler medlemmar. Här fanns Anita, medlem i Broderiakademin, som skickligt trädde nålen upp och ned i ylleväven för att liksom förr i världen spara på det dyra färgglade yllegarnet. En annan Hallsbergsbo hade med sig en för mig avancerade bandvävstol – med riktiga solv och trampor. Det var något annat än min ärvda bandväv där tekniken är lyft och sänk! Så återsåg jag Siv från Kumla, vi har möts många gånger vid bastan i Dammtorp där vi diskuterat vikten av att visa hur redskapen används. En samling redskap som ingen kan använda är inte så mycket att ha. Idag var det tvåändstickning som Siv visade. Det var mjuka varma vantar som skapades strumpstickorna. Det tar sin tid att göra dem och den som får vanten kommer att vara rädda om den och sköta den väl. Jag fastnade vid frivolitetsbord. En urgammal konst att med en skyttel och vanlig sytråd skapa skira stjärnor. Fick lära mig att man gör en ring och så skyttlar man tråden runt så att den löper när man drar till den – inga brackknutar här inte. Det går lekande lätt när den som kan det hanterar skyttel och tråd. Ett hantverk som skapar lugn och ro hos utövaren. Inte dyrt och inte heller skrymmande. Det var som ett slags luffarslöjd med sytråd. Något man kan ta med sig överallt.
Äntligen fick jag då se en uppmonterad täckbåge – nedplockad ser den ut som en litenbrädhög – se upp när rotar på vinden – det kan vara en täckbåge som står och trycker i ett hörn. Inger Melin som konstnärligt sammanfogar små lappar till ett stort överkast, visade hur man stickade samman tyget, för att få en levande yta.
En del fick jag med på bilder men bilden av Marre som väver med brickor, ett urgammalt sätt att skapa band på.
Det får jag återkomma till i höst för då blir det kurs i brickbandsvävning. Tror att det bör göras under största möjliga tystnad för det är viktigt att hålla ordning på vridningarna hit och dit!
Det var trevliga timmar i vår finna konsthall. Här fanns tid att prata med varandra och besökare. Det kom ett 60-tal och kikade på vad vi höll på med.
Med en dåres envishet vill jag hävda att handens kunskap behövs i vår datoriserade värld.
Det är viktigt att lära sig använda händerna – det räcker inte med bara tummskrivande på mobilen. Jag har en gång för 50 år sedan lärt mig att skriva på skrivmaskin – så jag använder alla tio fingarna. Det har jag haft en otroligt nytta av under alla år. Jag tänker och formulerar och fingarna skriver. Förhoppningsvis så kan vårt visande av hantverk leda till att någon blir inspirerade och gör något!