Från ett Askersund höljt i dimma startade Ehns lilla buss med Urban vid ratten  kl. 9  när slöjdföreningen reste mot Fårfesten i Kil.  Några hade besökt Fårfesten tidigare men de flesta av oss visste inte vad som väntade oss.  Jag som bor i Tivedens skogar som vanligt utrustad med vandrarkängor på fötterna – det var några minusgrader och 5 centimeter snö när jag åkte hemifrån.

Det bar i väg genom skogarna via Laxå, Svartå och Björneborg. Det var vitt i skogskanterna. Vi kom ut på bredare vägar, susade förbi Kristinehamn…och så plötsligt var vi framme i Kil. Det var ett vårlikt Kil vi kom till, ingen snö här inte. Överallt hälsades vi av blå-gula fastlagsris.  Allt var välordnat så bussen rullade lätt fram till entrén på skolan där evenemanget skulle äga rum.  Till vänster vid ingången hade Gudrun Haglund-Eriksson  från Närkesberg sitt marknadsstånd fyllt av skinn och skinnkläder.  Det var lite som att vara på hemmaplan, skönt med något välkänt.

Med tjugan i hand så passerades entrén och så var vi då inne på Fårfesten!   Oj vad folk!  Det bara vimlade av människor, som vill titta och andra som stod beredda att visa. Vad kan man inte göra av ull?  Otroliga vackra stickade kläder, nanotovade kläder – luftiga som drömmar.  Stickat, virkat, tovat. Garn i alla kulörer och kvaliteter. Skinn lurvigt, lockigt eller välansat.  Sängkläder!
Gamla trasmattor hade fått nytt liv som bamsekuddar med fluffig ullkant.  Tittade med habegär i blicken på brickbandspåsen med ett påbörjat band.  Men förnuftet segrade och för min del blev det bara ljusgrå och svart gotlandsull som jag verkligen behöver för att kombinera med ullen från Tivedstorps  Åsenfår.

Vandrade runt med Carina och   Annette – ur rum i rum.  Oj då,  här har vi inte varit förut.  Ändå så upptäcker vi nya rum.    Annette hade beställt biljetter till mannekänguppvisningen.  Så här efteråt, så förstår jag att jag missat något – en verkligt rolig mannekänguppvisning sa Brita.  En anledning att åka dit nästa år! Roligt att få vandra runt i korridorer och utställningar bland vackra föremål och så alla vackert klädda utställare och besökare.  Här var mångfalden stor!  I dagarna tre så är Kil paradiset på jorden för ullhantverkare.

För den som varit snabb i vändningar så fanns det många kurser att gå på – nunotovning, yllebroderier – men det räckte gott och väl att som förstagångsbesökare vandra runt och titta på allt.

Det fanns ett ”maskinrum” där hittade jag den automatiserade påtdockan!  Den vevades på något vis så man slapp lyfta maskorna själv!   Många fårföreningar ställde ut. Svenska fåravelsförening fyllde 100 år och firade med att stort lapptäcke med ulldetaljer.  Carina har tagit en bild på det.

Föredrag hölls i en trevlig liten rotunda.  Här lyssnade vi till Christer Gustafsson från Svenska fårklipparförbundet som berättade om vad man ska tänka på för att få bästa pris för ullen. Det finns en del att tänka på när man ska klippa i förhållande till lamning, hur man klipper och var man håller till – inga dubbelklipp, och hur man utfordrar djuren – inget boss och ingen timotej i ullen.  Alla får levererar ull, skinn och kött!
En annan föredragshållare var Maja Karlsson, som  lärdes sig sticka när hon var 6 år. Det var  mormor  som lärde henne och på sikt gav henne ett yrke  – stickdesigner.  Maja berättade om gamla mönster som hon  fått på olika vägar. Hon presenterade sin bok, Sticka svenska mönster.

Lördagens Fårfest slutade inte förrän kl. 17.00, men när klockan var 16.00 så konstaterades att vi alla gärna tog bussen hemåt. Trötta i både huvud och fötter så sjönk vi ner i bussätena, spände fast säkerhetsbälten och njöt av en trygg hemfärd.

Redan nu tänker jag, att det vore ännu roligare att åka igen nästa år, nu när  jag vet lite om hur det går till!  Vandrarkängor är bra att ha!

Här kan du läsa, se och höra lite från årets Fårfest, den 10:e i ordningen. 

Länk till Fårfesten 2017