Med Urbans buss till Alsters herrgård i Värmland åkte ett sällskap från slöjdföreningen, den första söndagen i Advent . Alsters herrgård är Gustaf Frödings födelseplats. Läs mer om Fröding och Alster här.
”När natten gått, skall det åter dagas, när vintern flytt, blir det åter vår. På några år som det leds och klagas skall åter följa: Ett gott nytt år!” – Gustaf Fröding (1891).
Tystnad och koncentration rådde kring borden i IOGT-lokalen när slöjdföreningens medlemmar samlades på tisdagseftermiddagen för att under Felicity Cumms ledning vika tygstjärnor. Det är tradition i föreningen att träffas i adventstider och skapa något med händerna. Förra året var det gamla böcker eller fina färggranna kataloger som fick nytt liv som julkort och i år var det tyglappar som blev till kort. Inte vilka tyglappar som helst, här gällde det noggrannhet när de små lapparna klipptes till. Felicity hade förberett dagens arbete väl. Om man ska lyckas med detta pilljobb så kan man inte börja med att klippa till lappar på en höft, utan är här är det millimetermått som gäller. Ett stort tack till Felicity som ägnat många timmar åt att fixa julkortpåsar med allt som behövdes för att göra ett kort. Felicty leddes oss med varsam hand genom vikningar och klisterduttande. Och så plötsligt så hade vi skapat ett julkort.
Eftermiddagen inleddes med glögg och pepparkaka och avslutades med skinksmörgås.
Så var det dags att gå ut i midvintermörkret. Hamntorgets julgran strålade emot oss och om jag inte minns fel så lyste det en stjärna i föreningens butik. Passar på att påminna om att det är öppet varje lördag-söndag i butiken. För sista minuten-julklappen så har är det öppet även på julafton.
Så började resan hem med mot Tivedens skogar med Berit vid ratten. Det är tryggt och lugnt. Det blir allt mörkare och snöflingorna allt större. Väl hemma på ladugårdsbacken så var mörkret kompakt. Lamporna på ladugården hade lagt av! Trevade mig ned till postlådan. Men så vänjer sig ögonen vid mörkret och ovanför syntes månens skära och en del blinkade stjärnor.
Sista kurstillfället – veckan som gått hade ägnats åt kardning hemmavid. Runt långbordet dukades det upp med bubbelplast, plastburkar, sprejflaskor, naggkavlar och hur kassarna togs nykardad ull i svart, brunt och vitt.
Alla hade olika idéer om vad som skulle göras med ullen. Här skulle skapas storverk!
Under eftermiddagen så hölls såpvattnet tillräckligt varmt, det sprejades , knådades, kavlades, bankades…ullen tål en omild behandling. Bläddrade i Carinas boksamling …och här fanns mycken kunskap att hämta t ex att olika ullsorter krymper olika mycket, ett tunt ullager krymper mer än ett tjockt.
Har sorterat , tvättat, tesat ullen från ett av Åsenfåren i Tivedstorp. Idag testade jag att karda på kardmaskinen. Konstaterar att jag aldrig kan få lika fina kardflor med handkardor.
Har hittat en video där Lena Hammarlund visar hur man gör.
Vid fikapausen pratade vi lite om vad som vi skulle ha med nästa gång då det ska tovas.
Vilken färg det skulle vara på såpa? Det blev lite diskussion. Här kommer en länk till en av mina favoritbloggare – Timmer och masonit.
Grumme är den den stora tillverkaren av såpa som görs på tallolja. I norra Sverige ska såpan vara gul men i södra Sverige grön. I dag så tillsätts lite grön karamellfärg för att den gula såpan ska bli grön.
Brunsåpa – kristallsåpa
Naturprodukt av vegetabiliska oljor, till framförallt grovrengöring. Används till bl.a. golv, emulsioner och färgborttagning. Dosering för allmän rengöring: 2 skedar (ca 25g) till 5 l. varmt vatten. Såpan är mer basisk än linoljesåpa, ph ca 11. Använd inte på målade eller lackerade ytor då ytan kan lösas upp. Den här texten kommer från Claesson trätjära AB.
Kolla produktbeskrivning – tur att man inte vet hur farligt det kan vara. Men det är jättebra för att skura trägolv och rengöra penslar i.
Hemuppgiften bestod i att tvätta ullen.
Studiecirkeln om ull började i torsdags 1/11, på schemat stod sortering. Vi samlades i utställningslokalen där det fanns säckvis med ull. Nyklippt och grovsorterad. Här fanns alla möjliga sorters ull.
Carina har värmlandsfår och hade precis fått dem klippta. Värmlandsfår är gammal lantras, helt oförädlad! Det innebär bl.a att varje får har sin egen typ av ull. Irja hade stora säckar med lockig ull. Här fanns småkrusig vit ull – ja den var just nu ganska så gulaktig. Brun och svart ull där det fanns ett och annat märghår. Döda hår som vi skulle plocka bort.
Carina är kursledare och berättar hur hon brukar göra. Annat som ska bort är timotej och annat gräs. En del är ull är torr och sträv och andra nästan fettdrypande! Detta var var himmelriket för mig – att plocka åt mig alla möjliga sorter för att ta hem och provspinna.
Tre torsdagar i november träffas vi för att jobba med ull från början
Från att ta emot den smutsiga ullen från fårbonden till att våttova/valka ullen till en varm och skön sittdyna eller något annat…
Elva vackra damer har började i september föreningens cirkel i ämnet ”sticka mönster med lyfta maskor”. Vårt gemensamma utlåtande är: Det här är jättekul, inte så svårt som det ser ut, inspirerande, utvecklande, det går snabbt, är faktiskt lätt, roligt att lära sej något nytt!
Här syns resultatet efter några veckor!
