Sista kurstillfället – veckan som gått hade ägnats åt kardning hemmavid. Runt långbordet dukades det upp med bubbelplast, plastburkar, sprejflaskor, naggkavlar och hur kassarna togs nykardad ull i svart, brunt och vitt.
Alla hade olika idéer om vad som skulle göras med ullen. Här skulle skapas storverk!
Under eftermiddagen så hölls såpvattnet tillräckligt varmt, det sprejades , knådades, kavlades, bankades…ullen tål en omild behandling. Bläddrade i Carinas boksamling …och här fanns mycken kunskap att hämta t ex att olika ullsorter krymper olika mycket, ett tunt ullager krymper mer än ett tjockt.
Har sorterat , tvättat, tesat ullen från ett av Åsenfåren i Tivedstorp. Idag testade jag att karda på kardmaskinen. Konstaterar att jag aldrig kan få lika fina kardflor med handkardor.
Vid fikapausen pratade vi lite om vad som vi skulle ha med nästa gång då det ska tovas.
Vilken färg det skulle vara på såpa? Det blev lite diskussion. Här kommer en länk till en av mina favoritbloggare – Timmer och masonit. Grumme är den den stora tillverkaren av såpa som görs på tallolja. I norra Sverige ska såpan vara gul men i södra Sverige grön. I dag så tillsätts lite grön karamellfärg för att den gula såpan ska bli grön.
Brunsåpa – kristallsåpa
Naturprodukt av vegetabiliska oljor, till framförallt grovrengöring. Används till bl.a. golv, emulsioner och färgborttagning. Dosering för allmän rengöring: 2 skedar (ca 25g) till 5 l. varmt vatten. Såpan är mer basisk än linoljesåpa, ph ca 11. Använd inte på målade eller lackerade ytor då ytan kan lösas upp. Den här texten kommer från Claesson trätjära AB. Kolla produktbeskrivning – tur att man inte vet hur farligt det kan vara. Men det är jättebra för att skura trägolv och rengöra penslar i.
Studiecirkeln om ull började i torsdags 1/11, på schemat stod sortering. Vi samlades i utställningslokalen där det fanns säckvis med ull. Nyklippt och grovsorterad. Här fanns alla möjliga sorters ull.
Carina har värmlandsfår och hade precis fått dem klippta. Värmlandsfår är gammal lantras, helt oförädlad! Det innebär bl.a att varje får har sin egen typ av ull. Irja hade stora säckar med lockig ull. Här fanns småkrusig vit ull – ja den var just nu ganska så gulaktig. Brun och svart ull där det fanns ett och annat märghår. Döda hår som vi skulle plocka bort.
Carina är kursledare och berättar hur hon brukar göra. Annat som ska bort är timotej och annat gräs. En del är ull är torr och sträv och andra nästan fettdrypande! Detta var var himmelriket för mig – att plocka åt mig alla möjliga sorter för att ta hem och provspinna.
Tre torsdagar i november träffas vi för att jobba med ull från början
Från att ta emot den smutsiga ullen från fårbonden till att våttova/valka ullen till en varm och skön sittdyna eller något annat…
Från ett Askersund höljt i dimma startade Ehns lilla buss med Urban vid ratten kl. 9 när slöjdföreningen reste mot Fårfesten i Kil. Några hade besökt Fårfesten tidigare men de flesta av oss visste inte vad som väntade oss. Jag som bor i Tivedens skogar som vanligt utrustad med vandrarkängor på fötterna – det var några minusgrader och 5 centimeter snö när jag åkte hemifrån.
Det bar i väg genom skogarna via Laxå, Svartå och Björneborg. Det var vitt i skogskanterna. Vi kom ut på bredare vägar, susade förbi Kristinehamn…och så plötsligt var vi framme i Kil. Det var ett vårlikt Kil vi kom till, ingen snö här inte. Överallt hälsades vi av blå-gula fastlagsris. Allt var välordnat så bussen rullade lätt fram till entrén på skolan där evenemanget skulle äga rum. Till vänster vid ingången hade Gudrun Haglund-Eriksson från Närkesberg sitt marknadsstånd fyllt av skinn och skinnkläder. Det var lite som att vara på hemmaplan, skönt med något välkänt.
Med tjugan i hand så passerades entrén och så var vi då inne på Fårfesten! Oj vad folk! Det bara vimlade av människor, som vill titta och andra som stod beredda att visa. Vad kan man inte göra av ull? Otroliga vackra stickade kläder, nanotovade kläder – luftiga som drömmar. Stickat, virkat, tovat. Garn i alla kulörer och kvaliteter. Skinn lurvigt, lockigt eller välansat. Sängkläder!
Gamla trasmattor hade fått nytt liv som bamsekuddar med fluffig ullkant. Tittade med habegär i blicken på brickbandspåsen med ett påbörjat band. Men förnuftet segrade och för min del blev det bara ljusgrå och svart gotlandsull som jag verkligen behöver för att kombinera med ullen från Tivedstorps Åsenfår.
Vandrade runt med Carina och Annette – ur rum i rum. Oj då, här har vi inte varit förut. Ändå så upptäcker vi nya rum. Annette hade beställt biljetter till mannekänguppvisningen. Så här efteråt, så förstår jag att jag missat något – en verkligt rolig mannekänguppvisning sa Brita. En anledning att åka dit nästa år! Roligt att få vandra runt i korridorer och utställningar bland vackra föremål och så alla vackert klädda utställare och besökare. Här var mångfalden stor! I dagarna tre så är Kil paradiset på jorden för ullhantverkare.
För den som varit snabb i vändningar så fanns det många kurser att gå på – nunotovning, yllebroderier – men det räckte gott och väl att som förstagångsbesökare vandra runt och titta på allt.
Det fanns ett ”maskinrum” där hittade jag den automatiserade påtdockan! Den vevades på något vis så man slapp lyfta maskorna själv! Många fårföreningar ställde ut. Svenska fåravelsförening fyllde 100 år och firade med att stort lapptäcke med ulldetaljer. Carina har tagit en bild på det.
Föredrag hölls i en trevlig liten rotunda. Här lyssnade vi till Christer Gustafsson från Svenska fårklipparförbundet som berättade om vad man ska tänka på för att få bästa pris för ullen. Det finns en del att tänka på när man ska klippa i förhållande till lamning, hur man klipper och var man håller till – inga dubbelklipp, och hur man utfordrar djuren – inget boss och ingen timotej i ullen. Alla får levererar ull, skinn och kött!
En annan föredragshållare var Maja Karlsson, som lärdes sig sticka när hon var 6 år. Det var mormor som lärde henne och på sikt gav henne ett yrke – stickdesigner. Maja berättade om gamla mönster som hon fått på olika vägar. Hon presenterade sin bok, Sticka svenska mönster.
Lördagens Fårfest slutade inte förrän kl. 17.00, men när klockan var 16.00 så konstaterades att vi alla gärna tog bussen hemåt. Trötta i både huvud och fötter så sjönk vi ner i bussätena, spände fast säkerhetsbälten och njöt av en trygg hemfärd.
Redan nu tänker jag, att det vore ännu roligare att åka igen nästa år, nu när jag vet lite om hur det går till! Vandrarkängor är bra att ha!
Det firades stort med ett lapptäcke av små ullrutor. Det är värt en egen artikel. Ibland så kan Facebook var ett riktigt spännande informationsställe. Har du till gång till Facebook, så gå inpå Jubileumsull .
Här kan du se många av de små ullrutorna i närbild.
292 små ”ullrutor ” har sammanfogats till ett konstverk av Lena Köster.
Askersunds slöjdförening åker till Fårfesten i Kil, den 4 mars 2017. Ett jättearrangemang med allt som har med ull att göra. Bussen tar 16 personer – först till kvarnprincipen gäller.
Men innan dess så träffas vi till extra föreningsstämma tisdagen den 17 januari kl. 18.30.
Ordinarie föreningsstämma hålls onsdagen den 22 februari.
Har du inte betalt medlemsavgiften för 2017? I såfall är det dags att göra det nu!
